|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
![]() |
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
|
Nyckelorden
Begreppen öppenhet och insyn utnyttjas ofta i institutionernas språkbruk när man talar om att institutionernas arbete skall bli lättare att följa. De är knutna till en rad krav på bättre tillgång för medborgaren till information och till unionens handlingar samt på bättre läsbarhet när det gäller texterna (förenkling av fördragen, konsolidering av lagstiftningen och bättre redaktionell kvalitet i lagstiftningen). Klagomål beträffande brist på öppenhet och insyn avspeglar ofta en allmän känsla hos medborgarna av att EU-institutionerna är avlägsna och hemlighetsfulla och att det är svårt att förstå hur beslutsfattandet sker. Genom Maastrichtfördraget infördes möjligheten att tillämpa gemenskapsbestämmelser för vissa områden som gäller polissamarbete och straffrättsligt samarbete. Sedan Amsterdamfördraget har trätt i kraft kan gemenskapsbestämmelserna tillämpas på alla områden som rör polissamarbete och straffrättsligt samarbete och som återfinns i avdelning VI i fördraget. Denna omvandling till gemenskapsfråga skall beslutas enhälligt i rådet och ratificeras av samtliga medlemsstater. Se också |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||