Europeiska gemenskapen har endast de befogenheter som den har tilldelats genom fördragen.

Gemenskapens befogenheter omfattar bestämda områden.

Det finns följande tre typer av befogenheter:

• Unionens exklusiva befogenheter: Områden där unionen ensam är behörig att fatta beslut och där medlemsstaterna endast får vidta åtgärder med unionens medgivande. Det gäller begränsade områden (den gemensamma handelspolitiken, politiken för fiske på öppet hav, den monetära politiken för de stater som ingår i euroområdet).
• Konkurrerande eller parallella befogenheter: Områden där unionen får fatta beslut men där

  medlemsstaterna får fortsätta att fatta beslut så länge unionen inte har utnyttjat sin befogenhet. De flesta områden i fördraget ingår i denna kategori.

• Kompletterande befogenheter: Områden där lagstiftningsbefogenheten faller under medlemsstaterna och unionens åtgärder syftar till att stödja, samordna eller komplettera dessa åtgärder.

Dessa befogenheter kan erkännas uttryckligen eller underförstått: Om Europeiska gemenskapen har uttryckliga befogenheter inom ett område (t.ex. transport) har den också underförstådda befogenheter i fråga om de yttre förbindelserna på detta område (t.ex. förhandlingar om internationella avtal) om vissa villkor har uppfyllts.

Gemenskapens regelverk

Gemenskapens regelverk eller "l'acquis communautaire" är det samlade fundamentet av rättigheter och skyldigheter som binder samman alla medlemsstater inom Europeiska unionen. Regelverket utvecklas ständigt och består av

• innehållet, principerna och de politiska målen i fördragen,
• gemenskapslagstiftningen och EG-domstolens rättspraxis,
• förklaringar och resolutioner som antagits inom ramen för unionen,
• rättsakter som faller under den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken,
• rättsakter inom ramen för rättsliga och inrikes frågor,
• de internationella avtal som gemenskapen ingått och de internationella avtal som ingåtts mellan medlemsstaterna inom unionens verksamhetsområden.

När nya stater ansluter sig till Europeiska unionen är ett av de villkor som fastställs vid anslutningen att de fullt ut anpassar sig till gemenskapens regelverk.

Se också

Gemensam institutionell ram

Gemenskapens rättsliga instrument

Gemenskapens rättsliga instrument avser de instrument som gemenskapens institutioner förfogar över för att utföra sina uppgift. De viktigaste instrumenten är följande:

• Förordning: till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
• Direktiv är bindande för medlemsstaten när det gäller resultat som skall uppnås, införlivande med nationell lagstiftning krävs och handlingsutrymme medges när det gäller form och sätt för att genomföra direktivet.
• Beslut: till alla delar bindande för dem de är riktade till.
• Rekommendationer och yttranden: de är inte rättsligt bindande.

Se också

Subsidiaritet och proportionalitet
Rangordning mellan gemenskapens rättsakter
Europeiska unionens pelare

Gemenskapsmetoden och den så kallade mellanstatliga metoden

Med gemenskapsmetoden avses den institutionella metod som gäller inom Europeiska unionens första pelare. Den bygger på integationstanken och kännetecknas framför allt av följande:

• Kommissionens ensamrätt att ta initiativ.
• Allmän tillämpning av omröstning med kvalificerad majoritet i rådet.
• En aktiv roll för Europaparlamentets som ofta är medlagstiftare tillsammans med rådet; enhetlig tolkning av EG-rätten genom domstolen.

Den metod som gäller för den andra och den tredje pelaren ligger nära den så kallade mellanstatliga metoden, men skiljer sig dock från den genom att kommissionen delar initiativrätten med medlemsstaterna, att parlamentet informeras och rådfrågas och att rådet kan anta bindande rättsakter. Vanligtvis fattar rådet beslut med enhällighet.

Se också

Domstolen
Initiativrätt
Kvalificerad majoritet
Europeiska unionens pelare

Globalisering av ekonomin

Globaliseringen av ekonomin är en av de viktigaste utmaningar som Europeiska unionen står inför. Med denna term avses en process som innebär en allt större ekonomisk integration i den globala ekonomin. De viktigaste drivkrafterna bakom denna integration är

• liberaliseringen av internationell handel och kapitalrörelser,
• allt snabbare tekniska framsteg och informationssamhällets inträde,
• avreglering av marknaderna.

Godkännande av kommissionen

Det finns två förfaranden som följer på varandra � det första gäller ordföranden och det andra kommissionen som helhet.

Först skall medlemsstaternas regeringar i samförstånd nominera den person som de vill utse till kommissionens ordförande. Nomineringen skall sedan godkännas av parlamentet. Därefter skall medlemsstaterna i samråd med den nominerade ordföranden nominera de övriga ledamöterna av kommissionen. Det på detta sätt sammansatta kollegiet skall efter att var och en av de nominerade ledamöterna utfrågats i behöriga parlamentsutskott därefter godkännas genom omröstning i Europaparlamentet och slutgiltigt utses av företrädare för medlemsstaternas regeringar församlade i rådet.

Se också

Europeiska kommissionen
Kommissionens sammansättning
Europaparlamentet
Kommissionens ordförande

Göra till gemenskapsfråga

Att göra en fråga till gemenskapsfråga innebär att en fråga överförs från ett område som hör hemma i det mellanstatliga samarbetet till gemenskapsområdet.

Se också

Gemenskapsmetoden och det mellanstatliga samarbetet

Åter till innehållsförteckningen